there is a silent let go.

snart är det dags att bli filosofisk och blicka tillbaka på året. vad har hänt? vad har jag gjort? vad har format mig? nyss kom det som en liten våg över mig med massor av känslor och minnen från tidigare somrar. Då jag levde utan bekymmer eller tankar på framtiden. Det låter som att jag deprimerad eller liknande, men så är det inte alls. Det var bara några somrar som jag hade så galet kul. Nu planeras hela nästa år. Varför? För att jag är vuxen nu. Jag minns min glädje. Glädjen som kom från djupet av mitt hjärta och lyckan som lyste igenom mina ögon. Så oerfaren av livet. Jag sprang in i ett nytt stadie i livet och blev steg för steg men "erfaren" utav detta liv. Om man ens kan kalla det så? Gymnasietiden. Men lika plötsligt som dessa känslor slog mig, lika snabbt drog det sig tillbaka som en våg gör... Nu tänker jag på nästa stadie jag ska in i. Efter studenten. Sommaren kommer inte ha någonting gemensamt som den innan gymnasiet började förutom två saker. Ett, jag kommer vara lika oerfaren på det nya livet jag kommer springa in i. Jag kommer springa ut från det trygga, det jag blivit van med och springa in i det andra. Två, denna sommar kommer innehålla samma känslor, samma lycka, samma frihet. Men på en helt annan nivå. 
 
Jag tänker spara på mina tankar och mina känslor nu. Vi hörs mer sen
Dear Dairy | | Kommentera

take the risk, forget the fall - if it's what you want, then it's worth it all.

Under en ganska lång tid har jag stått inför olika val som skulle påverka resten av mitt liv, på ett positivt sätt. Jag har inte vetat vilken väg jag ska gå och allt har varit ett enda stort frågetecken. Jag har varit på den där platsen där man inte vet någonting, där det inte ens finns en väg att ta och sen se vad som skulle hända. Jag har inte bara kunnat besluta mig för något och sen se om det är rätt. För det är ju lättare att styra en bil som redan rullar. Men jag har inte ens vetat vilken väg jag skulle rullat på. Allt har varit så difust. Hela livet har varit så - difust dvs. Jag har inte velat göra någonting eller fatta beslut utifrån vad endast jag vill. Det är nu mitt liv börjar och jag vill från första starten endast vara ledd utav Gud. Men jag vet också att gå på vatten handlar om att man går på det man känner och litar på att Gud kommer vara där. Saken är den bara att jag inte har känt någonting. Jag har bett och jag har gråtit. Jag har tappat hoppet och jag har velat ge upp. Allt har varit en enda stor röra. 
 
I söndags fattade jag beslutet. I stunden var jag taggad men jag ville inte berätta för någon. Jag ville inte berätta något och när jag nämnde det för mina föräldrar kändes det inte bra. Jag ville skaffa mer "kött på benen", så att säga, innan jag berättade för mina vänner. Så att allt skulle kännas bra och jag visste vad som skulle ske för jag skulle då vara trygg i Gud. Idag, två dagar senare, tror jag att jag har ändrat mitt beslut. Jag är 92% säker. 
 
Jag hade valt det säkra. The safety risk. The safety dance. Men det slog mig att det var inte det jag ville i mitt liv. Spela säkra kort. Jag ville leva min dröm. Ta risker. Hur skulle jag annars komma någonstans? Det jag nu tror att jag har valt, efter allt detta, är något som jag vet kommer att förändra mitt liv till 100%. Jag vet inte hur. Jag är ett enda stort frågetecken till det. Men jag vet att det efter är ett ännu större frågetecken eftersom jag inte kan se mig själv efter det.  Det smärtar mig men ger mig en större glädje. Nu behöver jag bara vara 100% säker. 8% kvar. Men det kommer. Det kommer. Guds tidsplan är bättre än min. 
 
 
maybe that's the risk darling.
Dear Dairy | | Kommentera

Det är vad jag vill

Jag vill stänga in mig på rummet hela dagen imorgon & endast vara med Gud. Det är allt jag vill göra. Bara vara i hans närhet, lära känna Honom & lyssna på Hans röst. Jag vill ingenting annat. Om jag bara kunde 
Upp