my whole life... waiting for the right time

Det är något speciellt med livet. Något som inte går att direkt lägga ord på. Det är som att beskrivningen försvunnit. Som att orden, alla orden vi människor bär på inom oss, inte räcker. Och det sjukaste av allt, eller egentligen kanske det inte är så sjukt... utan mer självklart? Hur som haver - musik, det betyder så mycket. Jag har suttit den senaste timmen och diskuterat med mina föräldrar huruvida min sommar ska se ut... Vad jag ska göra vs. vad jag vill göra. & nu är allt nästan bestämt. Det håller på att redas ut & det kanske blir av. Jag sitter med min dator och tittar igenom detaljer, söker på en skön cover men fastnar på en helt annan låt som jag inte hört på en evighet och hör den på nytt. Med nya öron. Hela jag förvandlas och jag fylls av ett iver. Något inom mig taggar till, jag tittar ut genom fönstret och faller igen. Jag faller. Jag blir så förevigt förälskad. I livet. 
 
De senaste 24 tim har jag spenderat med vänner. Vänner jag är tacksam över att ha. Vänner jag kanske inte trodde noterade min existens så mycket. Oj, vad det låter deprimerande men jag tänker inte lägga mycket energi på att försöka förklara vad jag menar - för jag vet ändå. & imorse gick några av oss på en promenad där vi diskuterade allt mellan himmel & jord. Vi står lite på samma plattformar men blickar åt olika håll. Vi ser allt så nyanserat och tillsammans når vi ett djup ingen av oss kanske hade klarat själv. För diskussioner med andra kommer alltid längre än med en själv. Åh, jag har ingen aning vad jag ville komma fram till... bara få ut någonting... vad vet jag som sagt inte...
 
Men jag är inte säker... och frågan är om jag någonsin kommer vara det... Man står alltid inför val och man kan aldrig bestämma sig... Varför? Därför att det finns för mycket val.... Så man väljer absolut ingenting... Man är rädd att man ska välja fel. Jag tror att om man inte väljer något, så har man valt fel. Så jag tänker bestämma mig
Dear Dairy | | Kommentera

I'm growing older

Jag vill skriva ett fint inlägg. Men det känns lite svårt. Jag vill blogga igen. Vara aktiv på denna arena. Denna sommar känns inte som sommar. Det känns som livet. Att bli inspirerad av Breakfast at Tiffany´s och gråta till The Fault in Our Stars. Att ta på sig pojkvännens tröja och bombardera fingrarna med ringar från HM. Att planera resor och hoppas att de blir av. För åh, vad lyckan skulle vara på den högsta nivån. Om det här är livet är jag förevigt förälskad. Min sommar. För allt är så annorlunda. Jag är, för kanske första gången på riktigt länge, rent av lycklig på allt. 
 
Dear Dairy | | Kommentera

Not everything in life is meant to be understood

Jag känner mig vuxen. Det kom över en natt. Eller kanske flera dagar? Eller efter alla dessa år? & jag är förälskad i livet. Jag vet vad mitt hjärta ropar efter, vad min själ längtar efter att bemöta och uppleva. Jag har tappat dagarna & jag är förälskad i böcker. Jag inte bara vill utan jag tänker göra så mycket. 

För jag trodde att jag kunde så jag gjorde allt.
Upp