nothing is perfect but your imperfections are quaint.

Jag sitter med det sista av sista. Jag blickar ut mot åkrarna utanför och ser träden dansa med vinden. Gräset svajar så att det ser ut som ett enda stort hav fullt av upprörda vågor. & jag vill ingenting annat än att bara försvinna. Inte försvinna så att jag dör eller blir kidnappad, utan försvinna på det sättet att jag försvinner från denna plats & kommer till en annan. Försvinna från denna vardag. Få nya perspektiv & vishet. Jag vill bort och andas. Börja om. Jag vill inte sitta still längre. Jag har suttit still på samma plats så länge nu i väntan. Så länge att jag nu tror att jag inte väntar på någonting. Så länge att jag börjar tvivla på mitt liv. 
 
Det jag vill mest av allt är att vara den tjejen som tog sin väska & aldrig kom hem. Hela mitt inre skriker efter det. Wanderlust. Vad? När? Vart? Hur? Åh, jag får panik. Jag vill inte sitta still & drömma. Jag vill göra allt! Men jag är fast. Just nu. Så jag släpper allt. Varenda milimeter. Släpper jag nu. & i sommar tänker jag göra något yolo. Utan att berätta för en enda själ. 
Dear Dairy | | Kommentera

the answers

Tanken på framtiden skrämmer mig lite. För jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Jag har haft så många tankar och idéer på hur mitt första år i vuxenlivet ska se ut. Jag har varit så fast besluten att jag ska gå en annan väg och ta mina första steg totalt ledda av Gud. Få en försmak på hur resten av livet kommer att bli. 
 
Samtidigt som jag längtar något enormt innerligt till studenten. Till att springa ut och vara klar med allt. Jag längtar så mycket tills den första milstolpen i livet. Och den enda man alltid vetat när det skulle ske. Bröllop, examen och andra milstolpar vet man kanske ska hända men inte när. Från det utspringet kommer ingenting att vara densamme. 
 
the road was miles ahead. jag har hittat en ny låt. en ny favorit. den är sommar. så mysig och alldeles underbar. jag hade på högsta volym i hörlurarna medans jag traskade hem inatt med utsträckta armar. efter ett tag tog jag ut hörlurarna och hade högtalarna på. sommar är vad låten är. 
 
& till något ännu mer random - jag har bara 1 å en halv vecka kvar med lilla theodore willy ♥
 
 
(försökte lägga upp bild men datorn lagga)
Dear Dairy | | Kommentera

it is not about the length of life, but the depth

18 dagar kvar. Inte skoldagar. Utan dagar. Endast 18 dagar kvar av min skoltid. So far. Resten kommer vara av totalt eget beslut och möjlighet att droppa när som helst utan att "förstöra" sin framtid. Det är 18 dagar kvar och sen börjar (som jag vill se på det) livet. Det riktiga livet. Alla åren fram tills nu. Fram tills dess. Har varit förberedelse inför allt som kommer efter. Vi tycker oss inte ha lärt oss något nödvändigt överhuvudtaget och känner oss inte alls förberedda. Ändå ska vi springa ut med våra vita klänningar. Ut från det som alltid varit och in i det okända. Det som inte finns planerat längre. & just nu känns det som att jag mer blir utknuffad och inte att jag springer. 
 
Jag är så exalterad men samtidigt orolig. En liten oro, eller något i den stilen... Jag hittar inte riktigt rätt ord för att kunna beskriva min känsla... så jag nöjer mig med oro. Lite oro, lite rädsla men framförallt okunskap. Okunskap om vad som ska komma. Jag vill så mycket. Jag vill verkligen så galet mycket och drömmer om ännu mer. Frågan är bara när allt kommer ske och viktigast av allt - kommer jag förstå stunderna, ögonblicken, då jag står inför ett vägskäl? Kommer jag att kunna fatta rätt beslut? Eller kommer jag vara blind av min egen vilja? Mina egna tankar? 
 
Jag drömmer om ett liv utan begränsningar. Där jag vågar till tusen och där jag tror till ändlösheten. Jag vill inte fastna i ett mönster. Jag vill leva utan dess like. Men hur ska jag fatta rätt beslut för att komma dit? 
 
Upp