vardagen

Nu kommer ett sånt där innehållsrikt vardagsinlägg. Varför jag skriver det först och inte låter er upptäcka det själva är för att varna er, så att ni kan sluta läsa här och nu. Så nu får ni er chans...
 
Ensam hemma idag. Vaknade för snart 4 timmar sen och har hunnit göra massor. Eller ja, asså det beror på vem man jämför med. Hur som haver - sitter i schäslongen (stavning?) och har storstädat i köket aka tagit ur och stoppat i diskmaskinen, diskat ALL handdisk som förövrigt var mycket, torkat alla bord och bänkar, möblerat om lite (gjort mig av med alla fula plastbrickor), tänt ljus, dammsugit (vilket jag även gjort i vardagsrummet) och sitter nu här med mobilen i högtalarna och pumpar lovsång så hela huset skakar. En liten småsak som gör ens dag så mycket bättre. 
 
Tack för mig!
helt nytagen bild från min webbkamera = bästa kvalitén jao
 
Dear Dairy | | Kommentera

that's, what people say

Mycket händer just nu. Väldigt, otroligt mycket. Knappt något till det yttre. Men enormt mycket inom. Mycket har hänt och mycket pågår. Antingen från 24e november eller 30e november så kommer jag att börja skriva om mina drömmar jag hade för året och hur de uppfyllts på ett eller annat vis och för det mesta inte alls som jag tänkt det. 
 
Det är så mycket i mitt liv som börjat ta fart. Jag hann inte ens reagera på starten för jag kollade åt andra håll och förväntade mig ett sätt men blev istället helt överraskad och insåg att "oj". Haha. Jag har kommit till en del av mitt liv där vissa saker jag bestämt har blivit permanenta. Ni vet när man ska börja träna så säger man ju att man behöver göra samma sak i 30 dagar för att skapa en vana, för att något ska bli permanent. Ja, asså jag har knappt reagerat på att det är det jag gjort. Men nu, i alla fall, så känns det som att vissa saker är permanenta och jag ser så mycket fram emot vart det kommer leda mig. Jag känner att jag har någon sorts glädje inom mig som inte går att sätta ord på. Den går inte riktigt att beskriva. Jag känner mig på något vis otroligt nöjd. Även fast man föreställt sig andra saker och att saker skulle varit på ett annat vis så finner jag mig väldigt lycklig och nöjd. Men inte nöjd på det sättet att jag stannar kvar nu. Utan nöjd och liksom satisfied samtidigt som mitt hjärta och själ skriker efter mer. Men jag är samtidigt lycklig. Glad. Tacksam. Tacksam över där jag är. Både fysiskt och psykiskt. Åh så mycket som jag önskar jag kunde få ner till ord. Hur ska jag uttrycka mig för att få dig att förstå? Jag är helt enkelt enormt tacksam över nuet. 
 
 
Dear Dairy | | Kommentera

turn your eyes

My heart is aching. My chest is hurting. Is this all just a part of a plan? Or does even "a plan" exist? "A plan" on my level? No, or yes? It all just hurts. So so much. Tears are pushing themselves out. Running down my cheeks. I can't stop them. So many questions. And I don't understand why. Why it hurts so bad. Why I am so confused. Why I feel so alone in my thoughts. I really really don't.
 
 
Will I ever? 
Upp