1 december 2015

Denna text skrev jag för snart en vecka sedan i den sista staden vi var i på vår sista roadtrip. Jag har inte haft wifi alls för att kunna publicera detta så nu kommer det. Varsågoda; 
 
Ett hundra dagar har gått sedan jag lämnade Sverige idag. 
 
En galen resa som har gått så sinnesjukt fort. Jag kollade igenom mina bilder och såg att jag tagit bild på min nedräknings-app när det var hundra dagar kvar tills jag skulle åka och det var 12 maj. Det tog sig sin tid att komma till 23 augusti ifrån maj men samtidigt gick det rätt så fort... Jag tyckte att nästan ingenting hände i mitt liv... Jobb och väntan på att åka... Tänkte att hundra dagar är mycket och allt kändes avlägset på något vis. Samtidigt tänkte jag att jag åker så snart, jag hinner inte ändra något nu i alla fall. Och man levde bara i jobb livet. Jobb jobb jobb. Ens fritid innehöll vänner och kyrka & så gav man tid ibland till Gud. Helt och totalt fel prioritering.
Lite visste jag då... 
 
Nu när jag ser tillbaka och det är hundra dagar sedan jag åkte så ser jag att det är så enormt mycket som hänt. Att hundra dagar har gått känns inte verkligt. Jag minns då 50 dagar nästan passerat och vi befann oss då på vår första roadtrip och redan då hade så mycket hänt och man var helt extas på allt. Slutet kändes så avlägset och man ville aldrig lämna detta liv. Det fanns inte på kartan. Hemlängtan var avlägset och livet man en gång hade kändes så långt bort. Nu känns det livet man hade innan som en avlägsen historia. Något man inte vet längre om det riktigt existerade. Ungefär så lär jag väl känna om ett år om denna tid... Var det ens på riktigt?
 
Hundra dagar har gått och vi befinner oss på vår absolut sista destination av våra roadtrips. Käre värld. Vad finns det att säga? Det känns som att den senaste tiden bara försvunnit iväg. Som att jag inte ens hann reagera på dess existens. Jag har levt och vuxit. Sugit åt mig av allt och lärt känna så många människor. Byggt vänskaper för livet och för evigt blivit förändrad. 
 
------- english -------
 
I wrote this text almost a week ago now & I wrote it in the last town we were in on our last roadtrip. I haven't had any wifi to upload it until now so here it comes. Enjoy; 
 
One hundred days have passed since I left Sweden today.
 
A crazy journey that's been passing by so fast. I looked through my pictures and I saw that I took a printscreen of my countdown-app when it was one hundred days left until my departure and that was May 12th. It took a while to get to August 23rd from May but it went by pretty fast at the same time... I thought that almost nothing happened in my life... It was work & the waiting to go... I thought that a hundred days is a lot and everything felt distant in a way. But at the same time I thought that I'm leaving soon, I don't have time to change anything now anyway. And you kind of only lived the work life. Work work work. The free time I had I spent with friends and went to Church & then sometimes I gave time to God. Completely and totally wrong priorities. 
Little did I know then...
 
When I look back now and it's a hundred days since I left I can see that so much has happened. The fact that a hundred days have passed does not feel real at all. I remember when 50 days had almost passed and we were at our first destination on our first roadtrip and so much had already happened and we were so high on life and everything. The end felt so far away and you never wanted to leave this life. It was not even on the map. Homesickness was far far away and the life you once had felt even further away. Now it feels like the life you had before is a distant story. Like it's something you don't even know if it really existed anymore. I will probably feel something like that in a year about this time... Was it even real?
 
A hundred days have passed and we're on our last destination of our roadtrips. Oh dear. What is there to say? It feels like time flew away. Like I didn't even have time to react to it's existence. I've lived and grown. Taking everything in and I've got to know so many amazing people. Built friendships for life and been forever changed.
 
Dear Dairy | |
#1 - - Nina:

Längtar tills du kommer hem!! Puss

Upp