Ett år.

Plötsligt var det ett år sedan jag tog studenten. Ett helt år. 5/6-14. Det är helt sjukt hur tiden går fort & man slutar aldrig förundras över det. Jag minns den dagen så väl, och dagarna innan. Jag minns sista året & sista terminen. Vårterminen verkligen flög iväg. Man hann inte ens reagera. Jag minns känslorna när sista arbetet var inne. När ens kära kompanjon (datorn) lämnades tillbaka. När skåpet rensades. Kvällen innan studenten. Hur overkligt allt var. Morgonen och champagne frukosten. Hur det overkliga känslan aldrig övergav en, inte under hela dagen och den lär förmodligen ligga kvar i flera år... Kanske hela livet... För det är en sån där dag och stund man fantiserat om och målat upp en bild av och därför känns det så overkligt att faktiskt själv få vara med om det.... Jag minns taxi resan till skolan & hur vi alla i klassen enades. Det var helt plötsligt vi nu. Lunchen. Talen. Videosarna av lärarna. Fotograferingen. Hur det knappt gick att nå fram till oss då nedräkningen från 30min till utspring hade börjat. Pirret i kroppen. Adrenalinet. Stegen ner mot entrén. Glädjetårarna och orden vi aldrig sagt och förmodligen aldrig säger igen. Väntan vid dörrarna och känslan när de äntligen öppnats. Då sprang jag för livet. För att lämna allt bakom och börja nytt. Jag sprang för livet för att komma bort från den tiden och jag sprang för livet för glädjen och euforin att jag faktiskt klarat det. 

Det är inte över där... Men jag minns det så väl... Jag saknar det inte. Men jag minns det och den dagen med så mycket glädje och en enda stor frihetskänsla över mig. Och det är ett år sedan nu... 
Dear Dairy | | Kommentera
Upp