the lates weeks

Hej allesammans!
Jag missbedömde totalt hur wifi situationen skulle se ut i Gladstone. Jag hade wifi 1 gång och det var inte alls länge utan mest för att hets-kolla allt man missat och bland annat se vad som hänt i Paris dagarna innan. Och nu får man reda på att Sverige är under hot. Detta känns så extremt overkligt. Jag vet inte ens vad jag ska skriva... 
 
Så jag väljer att istället berätta för er om det jag får vara med om här. Inte för att ignorera omvärlden utan för att kanske ge hopp, att allt inte är kört? Jag vet inte... Men jag hoppas ingen av er befinner er i rädsla ♥
 
 
Staden vi åkte till för en vecka hette Tenterfield och väl där hade vi lektioner inom evangelisation. Vi sov på ett kyrkgolv och hade även våra lektioner i samma rum. Det var en väldigt liten stad men otroligt söt. Tydligen var det där som Australien grundades vilket gav det hela en lite coolare känsla. Vi bad väldigt mycket där och jag lärde känna mig själv så mycket mer. Vi åkte även till skolor och höll i lektioner och i ungdomsmöten. Vi lekte även med barnen på deras raster. Det var en intensiv men otroligt bra vecka. Åh vad intressant detta låter... Haha. Men det känns som att jag vill skriva mer reflekterande texter separat och bara låta er få ta del utav det praktiska just nu. En häftig grej vi fick göra var att arbeta på en alpacka farm en hel dag! Jag älskar ju aplackor så ni kan ju gissa om jag var överlycklig! 
 
Efter det följdes en vecka på basen och vi hade lektioner som vanligt de första dagarna. Sen dock, hände något ingen av oss var beredda på. Jag får tyvärr inte skriva ut det här eftersom folk som kommer gå en DTS eller gör det nu kan få ta del utav information de inte ska veta ännu. Men oroa er inte - det var absolut inget farligt, alla utav oss mår bra. Det var mer i förberedelse inför vår outreach som vi fick göra massor med saker. Men om du vill veta vad vi fick göra så skriv till mig. Jag kan bara inte berätta om det på denna blogg utan i privata samtal. Vi hade fredagen ledigt innan vi åkte iväg på resan vi är på nu och jag och Ofelia åkte in till Brisbane. Saknat den staden. Brisbane är nog en av mina favorit städer på denna planet. Så otroligt vacker och ju mer jag upptäcker ju mer älskar jag den! 
 
 
Tidigt i lördags åkte vi iväg i 10tim till Gladstone. Vi hade lektioner och hängde mest runt på var lilla camping plats vi bodde på. Brasa varenda kväll mixat med lovsång, family night - talent show, marshmallows och massor med mer. Vi åkte även upp till toppen av ett berg. Resan dit tog typ 2tim och vi åkte igenom en 'national park'. WOW säger jag bara. Asså Australiens natur är helt sjuk! Kan knappt fatta att jag är här... Så overkligt.... HELT HELT SJUKT. Älskar detta land så mycket och jag är så galet enormt tacksam över att jag får uppleva detta! Se bitar av Australien samtidigt som jag växer så enormt mycket med Gud medans jag får praktisera det jag tror på och göra så otroligt mycket för alla samhällen vi kommer till. Detta är livet!
 
Igår anlände vi till Airlie Beach och här kommer vi vara tills nästa lördag. Vi har outreach denna vecka eftersom att det är något som kallas för 'Schoolies' vilket är för alla som gått ut High School och det är i princip en vecka av fester, alkohol, droger etc. En av de största 'Schoolies' i Australien är här uppe i Airlie Beach så vi kommer jobba tillsammans med en organisation som heter 'Red Frogs'. Vi kommer annordna volleyboll på stranden och massor annat. Vi kommer även, på kvällen. ha ett stort 'Chai-tent' där vi kommer servera gratis chai tillsammans med live musik. Det ska vara en plats utan alkohol och djupa samtal. Vi kommer även evangelisera. Jag är galet exalterad inför denna vecka! Ser fram emot att få skriva allt vi kommer ha varit med om! 
 
-----
Hi everyone!
I miss-judged the wifi situation in Gladstone totally. I had wifi once and it was not a long time at all. It only gave me  enough time to check out what's been going on and see what happened in Paris the days before. And today I read that Sweden is under threat. This feels so exreamly unreal. I don't even know what to write...
 
So I choose to tell you about what I get to experience here instead. Not to ignore what's going on but to maybe give hope, that everything is not over? I don't know... But I do hope that no one of you are in fear ♥
 
The town we went to for a week is called Tenterfield and during our time there we had lectures on evangelism. We slept on a church floor and had the lectures in the same room. It was a very small town but so cute. Apperantly it was where Australia was founded so the cool-factor was on. We prayed a lot this week and I got to know myself so much more. We also went to schools and held lectures and youth meetings. We also played with them during their breaks. It was an intense week but so good! Oh how intresting everything sounds like... Haha. But it feels like I want to write more reflecting posts seperately and just let you all know the practical stuff right now. One cool thing we got to do was to work on an alpaca farm for a day! I love aplacas so you can guess if I was happy haha!
 
After that a week on the base followed and we had lectures the first days. Then we did things no one of us students were prepared for. I can't unfortunately not write about it here because people that maybe in the future will do a DTS or are doing it now will read this and they can't now what we did. But don't worry - it was nothing dangerous and all of us are good. It was more of a preperation for our outreach overseas and we got to do a lot of things. But if you want to know what we did write to me. I just can't write about it here on my blog but I can tell you about it in private conversations. We had last friday off so Ofelia and I went to central Brisbane. I've missed that city. Brisbane is probably one of my favourite cities on this planet. It's so beautiful and the more I see the more I love it!
 
Early Saturday morning we went for a 10hrs drive up to Gladstone. There we had lectures and just hung out at the camping place where we stayed. We had a bonfire every night mixed with worship, family night - talent show, marshmallows and a lot more. We also went up to the top of a mountain. The journey there took around 2hrs and we went through a national park. I'm just saying WOW. The nature of Australia is sick! I can barely believe that I'm actually here. It's so unreal! IT'S SICK. I love this country so much and I'm so thankful that I get to experience this! Se parts of Australia at the same time as I get to grow so much closer to God and practise my faith and do so many things for the communities that we go to. This is life!
 
Yesterday we got to Airlie Beach and we will stay here until next Saturday. This week we have outreach because of the thing called Schoolies which is for everyone who've graduated High School and it's basically a week full of partying, alcohol, drugs etc. One of the biggest Schoolies week is here in Airlie so we will work together with an organisation called 'Red Frogs'. We will hold vollleyball competitions on the beach for an example. We will also, during the night, have a big Chai-tent where we will serve free chai-lattes and have live music. It's gonna be a place without any alcohol where you can just talk and hang out. We will also do some evangelism. I'm so so excited for this week! I'm looking forward to tell you all about what has happened after this week!
 
 
 
Okay so wifi did not work with me in posting more pictures, but here's a picture of a waterfall in Tenterfield. 
Dear Dairy | | Kommentera

hurry up,

Fortfarande tystnad på denna blogg och i stunder känns det otroligt jobbigt. För jag vill dela med mig utav allt jag får vara med om, särskilt eftersom så många utav er har bidragit och hjälpt mig så att jag faktiskt kan sitta här, på andra sidan jorden, och skriva om mitt liv här borta. Men som ni kan gissa så har extremt mycket grejer hänt den senaste 1.5 månaderna. Det var som att allt sparkades igång på vår första resa och sen dess har allt gått i ett. Från att tiden existerade och vi noterade varenda steg vi tog för att vara säkra på att vi tog in allt till att tiden slutat existera och allt har hunnit försvinna utan att vi ens hunnit reagera. Imorgon påbörjar vi vår sista resa som B2B tillsammans och denna vecka har vi lidit av separations ångest. Det känns så extremt konstigt för vi har knappt kommit halvvägs och vi har redan påbörjat det sista av saker vi gjort till en vardag de tre senaste månaderna. 
 
Men i allt detta så har jag även kommit till insikt att det är helt okej att jag inte kunnat skriva så mycket den senaste tiden. För det betyder att jag bara levt i nuet och inte varit frånvarande. Ibland behöver man det och jag hoppas att det är okej med er. Ni ska veta att jag vill höra av mig och skriva mer, men ibland är det väldigt svårt när man är upptagen med att bara leva och njuta av allt i ens omgivning. 
 
Jag är så enormt enormt tacksam över denna tid som gått hittills och att jag har möjligheten att befinna mig i mitt drömland och växa så otroligt mycket. Tack för allt ni gjort och gör ♥
 
 
----
Still silence in this blog and it feels, in times, very hard actually. Because I want to share with you all about what's happening and what I'm going through. Especially since so many of you have helped me to actually be able to sit here, on the other side of the world, and write about my life here. But we've had so so much the last 1,5 months as you can guess. It was like everything kick started with our first trip and everything has happened in once. We've gone from where time existed and we noticed every step that we took just to be sure that we took everything in to be somewhere where time doesn't exist and everything has disappeared and we didn't even have the time to notice. It feels so extreamly weird because we're barely halfway through this school and we've already started with the 'last' of the things that we created for our everyday life the last three months. 
 
But in all of this I've also come to the realization that it's okay to not be able to write a lot the last weeks. Because it means that I lived in the presence and that I haven't been absent. You sometimes need those times and I hope that it's okay with you guys. Remember that I do want to write more, but sometimes it's really hard when you're too busy with just living and enjoy life and everything around you. 
 
I'm so extremely thankful for this time that I've had so far and for what's ahead & that I have the possibility to be in the country of my dreams and grow so much. Thank you for everything that you've done & doing ♥
 
 
 
Dear Dairy | | Kommentera

road trip weeks

OBS - alla bilder kom ej upp pga internet & english translation comes later <3


Hej allesammans!
Det är cirka en månad sedan jag senast skrev ett inlägg och jag ber om ursäkt för den extrema tystnaden. Som ni vet så åkte vi iväg i tre veckor och kom hem för en vecka sedan. Den här veckan har dock varit helt fullspäckad! Jag har knappt haft någon tid alls vid en dator och jag har velat skriva ett längre inlägg där ni får reda på vad vi varit med om och inte bara ett "hej jag är tillbaka" inlägg. Om cirka 2 timmar åker vi iväg igen men den här gången är vi bara borta i en vecka vilket känns skönt. När man väl är on the road så känns det inte alls länge för så mycket händer, men när vi kom tillbaka och hela den här veckan har man insett att tre veckor är mycket. Så mycket har hänt här på campuset. En ny skola har börjat och de är trippelt så många som vi i B2B är plus att Pathfinders som började samtidigt som oss har varit borta. Så inget har riktigt varit sig likt. Så jag undrar nu hur allt är hemma i Sverige. På riktigt. Jag undrar om 6 månader är en så lång tid att det inte kommer kännas allt. Eller om det kommer kännas som en helt annan plats och att jag inte kommer känna mig som hemma längre....
 
Hur som haver, dags att berätta om de tre veckorna on the road! 
Första veckan åkte vi Redcliffe där vi bodde i en kyrka. Vi hade lektioner på dagarna och vi bodde cirka 10min från havet så mycket tid spenderades vid vattnet. Men vi gjorde även mycket outreach där vi gick runt i staden och hjälpte till med diverse grejer samt pratade med folk och bad för dom om de ville. Vi hjälpte även till på ett ungdomsmöte och jag stod i lovsången (hahahaha). Det var inget jag själv kände att jag ville göra först men det var bara att ge sitt hjärta till det och ge allt till Gud. Ämnet som vi hade i lektionerna var relationer och det var så så bra! 
 
Hi everyone!
It's around one month ago since I wrote my latest blogpost and I'm sorry for the silence. As you know we went on a three weeks roadtrip and got back a week ago. This week has been crazy though! We've had so many things to do. I've barely had any time at all with my computer and I've wanted to write a longer blogspost where you find out more about what we've been doing and not just "hi I'm back". In about 2hrs we will get back on the road again but this time it's only for a week which is nice. While you're on the road you it doesn't feel like you're away for that long because so much is happening, but when you get back you realize that three weeks is a long time. So much has happened here back at base. A new school has started and it's tripple the amount of students than on B2B + Pathfinders (who are away right now). So nothing has really been the same. So I'm wondering how everything is back in Sweden. Like for real. I wonder if 6 months is such a long time that it won't feel like a long time or if it'll feel like a whole another place and I won't feel like home anymore...
 
However, time to tell you all about the three weeks on the road!
The first week we went to Redcliffe and stayed in a Church. We had lectures dyring the day and we lived 10min from the beach so we spent a lot of our free-time by the ocean. We also did a lot of outreach there. We walked around in the town and helped out with things and we also talked to people and got to pray for a few. We also helped out in a youth meeting and I was singing in the worship (hahahaha). It was nothing I personally got that I wanted to do at first but I just gave my heart and all of it to God and allowed Him to do the rest. The subject that we had in the lectures were relationships and it was really really good!
 
Andra veckan åkte vi till en mindre stad vid namn Beaudesert. Det var en liten 'country town' men otroligt mysig! Den var omringad av berg och var själv inte alls platt så utsikten från vissa punkter var helt otrolig! Denna vecka hade vi inga lektioner utan hade bara outreach då vi gjorde massor med volontärarbeten. Vi hjälpte även till på söndagsgudstjänster och ungdomsmöten. De vi gjorde under veckan var att bland annat göra massor med trädgårdsarbeten hos ett psykolog centrum. Vi gjorde nästan om hela baksidan och tvättade rent stora vattentankar. Vi åkte även till en skola där vi gjorde 'puppet show', draman och lekte med barnen på rasten. Några av oss plockade även upp skräp och så bakade vi i nästan 4 tim för 300 personer.  Vi gjorde så mycket vilket var galet kul och verkligen värt det! Det kändes så bra att kunna göra något mer än att bara sitta still. 
 
The second week we went to a smaller town called Beaudesert. It's a small country town but it was really cute and cozy! It was surrounded by mountains and it was not even close to being flat so the view from different places were amazing! This week we didn't have any lectures at all so everything we did was outreach and a lot of volunteer work. We also helped out on Sunday services and youth meetings. What we did during the week was for example gardening at a psycologist centre. We did the whole backyard and washed two big water tanks. We also helped out in a school and did 'puppet show', skits and played with the kids during their breake. Some of us also picked up garbages and baked for almost 4hrs for 300ppl. We did so much this week which was so much fun and totally worth it! It felt really good to do something more than just sitting still. 
 
 
 
 
Den tredje veckan åkte vi till Stradbroke Island. Vi hade sett bilder och trodde att vi skulle få en helt underbar vecka med camping vid stranden och massor med bad blandat med lektioner. Vi visste att vi skulle göra team building lekar för att förbereda oss inför missionsresorna men lite visste vi då... Lite visste vi då.... Veckan blev något ingen av oss elever hade kunnat tro, haha. Vi blev uppväckta mitt i natten för att göra något vid namn "Mission Impossible" där vi bland annat skulle äta en stor rödlök och en gullök tillsammans med en stor burk av jordnötssmör. Vi skulle även gå igenom ett stort träsk och senare äta en påse med torkade hela fiskar (huvud, ögon, tänder å fenor kvar) med en burk anjovis och nästan 1kg havregryn. Allt detta tog ca 8tim att gå igenom. Och detta var bara början. Några andra "lekar" vi gjorde var att få massor med rutten frukt å grönsaker tillsammans med mögligt bröd över från en sida till en annan, vi skulle få en hängande pumpa som var dränkt i honung till små bitar ner i en burk, vi körde 'fånga flaggan' mitt i natten där 'glow sticks' var det enda som hjälpte oss att se. Hela denna vecka var så krävande men så extremt rolig! Mitt i olika uppdrag höll man på att dö kändes det som, och vissa grejer var jobbigare än andra, men när man klarat det kände man sig så extremt stolt och man var så glad. Inte bara för att det var över utan för att det var så extremt roliga grejer vi gjorde! Alla gav allt och gick 'all in'. Allt detta gjorde vi i våra team som vi ska åka iväg med sen i December till de olika länderna. Vi gjorde detta för att förbereda oss inför missionsresan och för att lära känna varandar samt växa som ett team. 
Jag är så galet stolt över mitt team! Vi vann mission impossible men kom sist totalt. Men jag tror att vi nog var de gladaste sista platsarna någonsin. Vi peppade varandra och alla andra team så mycket! Vi ville ville men vi brydde oss mer om att verkligen ge allt och så fick de bära eller brista. 
 
Denna vecka insåg jag verkligen hur mycket jag har förändrats. Det var som att jag träffade en gammal kär vän som jag inte visste att jag saknat förens jag träffat den. Jag har lärt känna mig själv så mycket mer än tidigare. Jag har alltid vetat att jag har varit kapabel till att göra extrema saker och att pusha mig själv men aldrig riktigt behövt så då har jag valt att inte göra det. Jag har även sett hur min inställning till saker och ting ändrats och hur mycket mer jag känner mig som hemma i mig själv. Jag är inte klar men jag har kommit en lång väg vilket gör mig så exalterad på vad som ligger framför.
 
Alla dessa tre veckor har varit så otroligt givande och man har vuxit fast man först inte märkt det. Nu åker vi iväg igen, mot nya äventyr. Jag tror att det finns en mcdonalds i nästa stad vi ska till så jag ska försöka uppdatera under veckans gång. Men om ni inte hör något så vet ni varför. 
 
Jag vill även bara säga tusen tusen tack till er alla! För allt stöd ni ger mig och för all hjälp ni ger mig rent finansiellt. Jag är inte i mål än med pengarna för missionsresan men dit kommer jag! Känner du att du skulle vilja stå med mig i detta och hjälpa mig att komma iväg till Papau Nya Guinea där jag och mitt team kommer göra massor med volontärarbeten och missionera så får du mer än gärna framförallt be men om du känner att du vill bidra rent finansiellt så är det nog lättast att gå in HÄR . Glöm dock inte att skriva mitt namn (Therese Woods) och att jag läser B2B Aug 2015 så att pengarna inte hamnar hos någon annan :) Annars kan du även gå in HÄR och läsa mer om vilka alternativ det finns. 
Upp