hurry up,

Fortfarande tystnad på denna blogg och i stunder känns det otroligt jobbigt. För jag vill dela med mig utav allt jag får vara med om, särskilt eftersom så många utav er har bidragit och hjälpt mig så att jag faktiskt kan sitta här, på andra sidan jorden, och skriva om mitt liv här borta. Men som ni kan gissa så har extremt mycket grejer hänt den senaste 1.5 månaderna. Det var som att allt sparkades igång på vår första resa och sen dess har allt gått i ett. Från att tiden existerade och vi noterade varenda steg vi tog för att vara säkra på att vi tog in allt till att tiden slutat existera och allt har hunnit försvinna utan att vi ens hunnit reagera. Imorgon påbörjar vi vår sista resa som B2B tillsammans och denna vecka har vi lidit av separations ångest. Det känns så extremt konstigt för vi har knappt kommit halvvägs och vi har redan påbörjat det sista av saker vi gjort till en vardag de tre senaste månaderna. 
 
Men i allt detta så har jag även kommit till insikt att det är helt okej att jag inte kunnat skriva så mycket den senaste tiden. För det betyder att jag bara levt i nuet och inte varit frånvarande. Ibland behöver man det och jag hoppas att det är okej med er. Ni ska veta att jag vill höra av mig och skriva mer, men ibland är det väldigt svårt när man är upptagen med att bara leva och njuta av allt i ens omgivning. 
 
Jag är så enormt enormt tacksam över denna tid som gått hittills och att jag har möjligheten att befinna mig i mitt drömland och växa så otroligt mycket. Tack för allt ni gjort och gör ♥
 
 
----
Still silence in this blog and it feels, in times, very hard actually. Because I want to share with you all about what's happening and what I'm going through. Especially since so many of you have helped me to actually be able to sit here, on the other side of the world, and write about my life here. But we've had so so much the last 1,5 months as you can guess. It was like everything kick started with our first trip and everything has happened in once. We've gone from where time existed and we noticed every step that we took just to be sure that we took everything in to be somewhere where time doesn't exist and everything has disappeared and we didn't even have the time to notice. It feels so extreamly weird because we're barely halfway through this school and we've already started with the 'last' of the things that we created for our everyday life the last three months. 
 
But in all of this I've also come to the realization that it's okay to not be able to write a lot the last weeks. Because it means that I lived in the presence and that I haven't been absent. You sometimes need those times and I hope that it's okay with you guys. Remember that I do want to write more, but sometimes it's really hard when you're too busy with just living and enjoy life and everything around you. 
 
I'm so extremely thankful for this time that I've had so far and for what's ahead & that I have the possibility to be in the country of my dreams and grow so much. Thank you for everything that you've done & doing ♥
 
 
 
Dear Dairy | |
Upp