you took me here

I helgen var vi på Sunshine Coast och njöt av värmen. Bilresan dit tog ca 1tim vilket inte var så farligt. Det var så enormt galet sjukt vackert där! Vattnet var en så vacker nyans av blå och sanden var närmre vit. Vågorna var extrema och undervattenströmmarna var sjuka så alla fick bara bada innanför två flaggor så att alla badvakter skulle kunna ha koll på en + att det var ett lugnare område med strömmarna. Men det gjorde absolut ingenting. Vattnet var även varmt till min förvåning. Det är ju havet så man förväntade sig att det skulle vara kyligt först och att man skulle vänja sig men så fort man steg in i vattnet kände man värmen. Man ville inte där ifrån haha. Ni kan ju se några bilder från dagen i inlägget nedanför. 
 
Söndagen bestod av kyrka - denna gång besökte jag en filipinsk församling där det bjöds på massa käk efteråt (mums) och sen efter lunch clean up på basen drog jag och Britt till stan. Vi hittade ett nytt café med helt fantastiskt god is-latte, gjorde lite läxor och sen begav vi oss till South Bank där vi hittade ett vegan-place med vegan-frozen yoghurt och låt mig bara säga att det var den godaste frozen yoghurt jag någonsin smakat! 
 
Noterade även att i söndags var det 4 veckor sedan jag lämnade Sverige och idag är det 4 veckor sedan jag kom hit. Imorgon är det exakt en månad sen datum-vis som jag åkte. En månad har gått. En hel månad. Det känns så konstigt för det känns som at
 
t jag varit borta längre och samtidigt kortare. Nu är det inte längre 6 månader utan 5 månader. Galet.
 
------
So this weekend we went to Sunshine Coast and enjoyed the good weather. The car ride there took around 1hr which wasn't that bad. It was so crazy beautiful there! The water was in this amazing shade of blue and the sand was close to white. The waves were extreme and the underwaterstream was insane so everyone had to be inside of two flags for safety. But it didn't matter. The water was so warm - to my surprise. It's the ocean so normally it's cold at first but gets warmer the longer you're in but as soon as you went into the water it was warm. No one wanted to leave. You can find pictures in the previous post.
During the Sunday we went to a church - this time a philippino church where they offered free lunch after (yum) and after lunch + clean up back at the base, Britt and I went to the city. We found a new Café with so good coffee, we did some homework and after that we went to South Bank. There we found a vegan-place with vegan-frozen yoghurt and let me just tell you that it was the best frozen yoghurt I've ever had! 
 
I also noticed that this Sunday it was 4 weeks since I left Sweden and today it's 4 weeks ago since I arrived. Tomorrow it's exactly 1 month since I left (based on the date). One month has passed. A whole month. It feels so weird because it feels like I've been gone longer but at the same time shorter. It's no longer 6 months but 5 months. Crazy. 
 
Dear Dairy | | Kommentera

sunshine coast

 
Dear Dairy | | Kommentera

be a pineapple

 
Regnet öser ner utanför och ljudet av det är helt underbart. Samtidigt lyssnar jag på ny lugn musik. Jag ligger i min säng i ett halvtomt rum med de andra tjejerna i min klass. Jag tänker på livet & på att jag befinner mig på andra sidan jorden, nästan så långt bort från hem som man kan komma, och lever ett helt annat liv än det jag gjorde i Sverige. Hur konstigt är inte det? Och jag älskar det. Jag älskar livet här. Samtidigt är allt så konstigt och overkligt. Jag älskar livet för jag utvecklas så enormt mycket. Jag lär känna mig själv och Gud på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Man möter nya utmaningar varenda dag och känslan att gå igenom allt detta med fler människor i en fri miljö utan vardagens gång hemma är obeskrivligt. Tacksamhet är det jag känner. 
 
Jag önskar att jag på något sätt skulle kunna få er att känna samma känsla som jag men vi båda vet att det inte är möjligt. Så jag undrar hur allt blir sen. Jag behöver inte undra för jag vet att allt kommer vara självklart när stunden kommer och det är dags att åka hem, men just nu så undrar jag ändå. Jag låter mig själv att undra samtidigt som jag konfronterar mig själv med att jag inte behöver. Vad tjänar det till? 
 
-----
The rain is pouring down outside of my window and the sound of it is wonderful. And at the same time I'm listening to new, calm, music. I'm laying in my bed in a half empty room with the rest of the girls in my class. I'm thinking about life & that I'm at the other side of the earth, almost as far away from home thats possible, and I'm living a completly different life than what I did in Sweden. How weird isn't that? And I love it. I love life here. But at the same time everything is so weird and surreal. I love life because I develop so extremly much. I get to know myself and God in a way I hadn't expected. You face new challenges every day and the feeling to go through all of this with more people in a free enviroment without the every day life back home is indescribable. Thankfulness is what I'm feeling.
 
I wish that I in some way could make you feel the same way as I do but we both know that it's not possible. So I wonder how everything will be later. I don't need to wonder because I know that everything will be so obvious when the time has come to go back home, but right now I still wonder. I let my self wonder at the same time as I confront myself about it, that I don't need to. Because what does it matter?
Upp