be a pineapple

 
Regnet öser ner utanför och ljudet av det är helt underbart. Samtidigt lyssnar jag på ny lugn musik. Jag ligger i min säng i ett halvtomt rum med de andra tjejerna i min klass. Jag tänker på livet & på att jag befinner mig på andra sidan jorden, nästan så långt bort från hem som man kan komma, och lever ett helt annat liv än det jag gjorde i Sverige. Hur konstigt är inte det? Och jag älskar det. Jag älskar livet här. Samtidigt är allt så konstigt och overkligt. Jag älskar livet för jag utvecklas så enormt mycket. Jag lär känna mig själv och Gud på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Man möter nya utmaningar varenda dag och känslan att gå igenom allt detta med fler människor i en fri miljö utan vardagens gång hemma är obeskrivligt. Tacksamhet är det jag känner. 
 
Jag önskar att jag på något sätt skulle kunna få er att känna samma känsla som jag men vi båda vet att det inte är möjligt. Så jag undrar hur allt blir sen. Jag behöver inte undra för jag vet att allt kommer vara självklart när stunden kommer och det är dags att åka hem, men just nu så undrar jag ändå. Jag låter mig själv att undra samtidigt som jag konfronterar mig själv med att jag inte behöver. Vad tjänar det till? 
 
-----
The rain is pouring down outside of my window and the sound of it is wonderful. And at the same time I'm listening to new, calm, music. I'm laying in my bed in a half empty room with the rest of the girls in my class. I'm thinking about life & that I'm at the other side of the earth, almost as far away from home thats possible, and I'm living a completly different life than what I did in Sweden. How weird isn't that? And I love it. I love life here. But at the same time everything is so weird and surreal. I love life because I develop so extremly much. I get to know myself and God in a way I hadn't expected. You face new challenges every day and the feeling to go through all of this with more people in a free enviroment without the every day life back home is indescribable. Thankfulness is what I'm feeling.
 
I wish that I in some way could make you feel the same way as I do but we both know that it's not possible. So I wonder how everything will be later. I don't need to wonder because I know that everything will be so obvious when the time has come to go back home, but right now I still wonder. I let my self wonder at the same time as I confront myself about it, that I don't need to. Because what does it matter?
Dear Dairy | |
Upp