när alla andra växer upp utom en själv, hehe.

Alltså, vad händer?
Jag fyller 21 år om mindre än 2 veckor & inte nog med att det i sig är lite konstigt för jag menar - hur hände det? Jag har knappt noterat att det är så snart & jag brukar planera min födelsedag i månader. Jag älskar att fylla år. Jag älskar att planera ihop ett event och 'happening'. Att dra idéer och få ihop allt. Jag vill alltid slå på stort. Jag satt liksom i Australien och planerade sist och alla där tyckte jag var konstig som planerade min födelsedag som skulle hända 3 månader senare. Sen försvann suget. Men redan då var något annorlunda. Från att jag alltid velat ha stora fester så satt jag där i januari och planerade hela min födelsedag & att jag skulle vara själv. När mina vänner frågade med vilka jag ville göra allt jag tänkt på med så slog det mig... jag hade inte tänkt på någon alls..
 
Och nu i år när jag tänker på vad jag önskar mig så kommer jag helt ärligt inte på något... & jag vet att jag kan skoja med alla dyra saker jag vill ha och att jag vill ha det ena och det andra men jag skulle helt ärligt inte bli arg av att inte få det. Jag älskar presenter & jag älskar att lyxa till det lite i vardagen, att leva i det lilla extra (om man nu kan säga så?) men jag klarar mig utan. Jag kan gå på stan & se saker jag skulle vilja ha. Men jag klarar mig utan. 
 
Jag vägrar att acceptera att detta beror på att jag blivit "vuxen" på något vis. Eller "mognat". För jag anser inte att definitionen eller hur mycket vuxen eller mogen man är har med hur mycket man gillar att fira sin födelsedag eller presenter att göra. Men samtidgt som detta pågår så märker jag hur alla i min omgivning helt plötsligt "växer upp". Haha. De går liksom in i stadier jag minns att vi drömt och pratat om, de faser vi kladdat ner på ett papper under lektionerna eller pratat i timmar om sent in på natten. Det är också konstigt. För livet går liksom vidare. Vilket i sig inte är konstigt alls... utan det känns bara så konstigt att livet helt plötsligt tagit sig vidare in i det... Vänner börjar gifta sig... ha klara utbildningar... jobba för fullt... Ja käre värld... Det var som att det idag helt plötsligt gick upp för mig... Mina vänner, mina fina fina vänner, de lever livet!  Jag är så glad för deras skull! Verkligen. Från djupet av mitt hjärta känner jag en genuin glädje och kärlek. Särskilt över att få vara en liten del av deras liv och få gå igenom allt detta med dom. 
 
Och såklart, så får allt detta mig att tänka ; vad är det för liv jag vill leva? Ett äventyrligt ett, där jag inte låter någonting stoppa mig & där rädsla inte får utrymme. Ett liv där Gud är i centrum i varje andetag jag tar. För vem vet vart det leder? 
slänger in en liten sån där tillbaka blick till då jag fyllde 20 år i Paris, snart 1 år sedan
 
 
Dear Dairy | | Kommentera
Upp