your champion

 
Jag är en liten flicka. En liten tjej på tjugotvå år. I bought you the sky, and the oceans too. 
Jag känner mig ibland så liten. Och samtidigt är jag nu tjugotvå år gammal. Jag är vuxen nu. Men samtidigt känner jag mig så liten. 
 
Vad är det här livet? Jag kan ta mig vart jag vill,... bara jag vill. Mitt huvud snurrar. Materialism. Sociala normer. Livets "borde"´n. Livets stig att vandra. Det är som att jag står i skogen och stirrar ut bland träden. Ser hur solens strålar lyser igenom bladen. Hör hur fåglarna sjunger. Tänker att dit vill jag springa. Men jag fortsätter på stigen. Det är ingen stor stig, knappt några har gått där.... och det tröstar jag mig med. Tänker att jag ändå inte är som alla andra... fast om jag kanske bara hade snurrat mig omkring hade jag sett att det var miljontals stigar precis som min bredvid varandra... och jag ville egentligen bara springa tvärs över dom alla... Men mer än så visste jag inte... Jag visste inte vad som skulle ske sen och vad det faktiskt skulle innebära... Bara längtan inom mig... Men var verkligen första steget att springa ut eller skulle ett annat beslut leda till det? 
 
 
Jag är tjugotvå år gammal men känner mig så liten. 
Dear Dairy | |
Upp