Svar på en kommentar som kom för en evighet sen,

Hej! 
Först måste jag bara säga att jag fullkomligt föll pladask för din blogg, men framförallt ditt skrivande. Du skriver på ett så fint och berörande sätt. Jag kan känna igen mig i mycket av det du säger, och jag kände bara ett behov av att nämna dig. 

Jag har läst dina inlägg, och kom att undra över två saker till frågor då. Min första fråga är helt enkelt om hur du tog dig an gymnasiet? Jag ska börja mitt andra år på gymnasiet, och känner redan en enorm stress och press dels för att ha bra toppbetyg för att i sin tur komma in på ett universitet, men också för att jag förstått innebörden med att ha bra betyg, och hur viktigt det faktiskt är. 
Så min fråga är helt enkelt hur du klarade av dina tre år på gymnasiet? Hur du peppade dig själv att prestera? Och har du några råd om man hur man ska nå ett högt betyg och få bra meriter? 
Och min andra, och därmed sista fråga är vad du pluggar just nu? Jag läste att du har börjat på universitet, och är nyfiken om hur studentlivet är, plugg - skiljer dig sig mycket från gymnasiet? Om ja, på vilket sätt, och om nej - varför? Vilket program läser du och pluggar du i Stockholm? 
Det blev lite mer än en fråga, men temat är densamma bara det att fråga är väldigt omfattande. 

Slutligen vill jag tacka dig för en enastående blogg, dina texter är hemskt vackra, och det är sällan man får läsa texter så fina och djupa som dina. 

All lycka från en väldigt slaviskt följande läsare
 
 
Asså åh, vad svarar man på alla dessa fina ord?? Vad mer än tack kan man säga? Verkligen tack! Jag blev så otroligt glad när jag läste detta men blev samtidigt på min vakt "tänk om det bara är någon som driver?", för det har jag varit med om förut. Men jag bestämde mig för att strunta i det och svara ändå. Så om någon driver nu springer jag med glädje in i skämtet för det gör mig bara lycklig. I alla fall, fina fina du, tack igen för att du tog dig tiden att skriva detta och tack för alla fina ord! Jag känner själv att jag inte skrivit så djupt den senaste tiden och saknat det så det här uppmuntrade mig verkligen! 
 
Angående gymnasiet dåda,... haha...Jag vet inte riktigt hur jag tog mig an gymnasiet.. jag tror inte jag är det bästa exemplet att följa.. jag har inte någon guldstjärna i kanten på tiden där men jag har det i mitt liv. Vilket låter extremt töntigt men jag tror att jag tog mig an gymnasietiden med livet. Gymnasiet var en väldigt blandad tid för mig så jag fokuserade på livet. På att må bra. Jag gjorde alla läxor, alla prov etc men jag grävde inte ner mig och mådde dåligt (som jag gjorde först) utan jag tänkte att allt inte avgörs här. Livet har så många vägar man kan vandra, dina betyg i gymnasiet avgör inte din framtid. Så jag accepterade allt och gjorde det bästa av det hela. Att ha bra betyg underlättar din intagning till Universitetet. Du får lättare att komma in på det du vill men betyget i gymnasiet avgör inte allt. Du kan fortfarande plugga upp ämnen och visst det är inte direkt något man vill satsa på att göra men det är ett säkerhetsnät som finns. Vilket är sjukt bra. Och man måste inte ha toppbetyg direkt för att komma in. Om du inte vill bli läkare dvs eller liknande. Men här igen så behöver du inte gå ut gymnasiet och komma in direkt. Ingen i min familj började plugga på Universitetet direkt efter gymnasiet (förutom jag men det var bara en kurs) och alla mina syskon gick inte ut med toppbetyg och en av dom pluggar på KTH och en annan tog examen i juridik (och de är inte de som gick ut med världens toppbetyg). Så livet kretsar inte kring en bokstav man får på ett papper efter 3 år på gymnasiet. Jag tror att det var den inställningen som fick mig att klara av gymnasiet och allt vad det innebar. Det viktigaste för mig var att fokusera på att må bra och bry sig om mina vänner. Leva samtidigt. Det finns så mycket att säga egentligen haha, men försöker korta ner så att du faktiskt ska orka läsa, hehe. 

Men okej, gymnaiset - gör det bästa du kan, fokusera på att må bra, att andas och leva, fokusera på det viktiga. Viktigast är väl att göra det bästa du kan (haha repeterar mig själv) och vara glad och nöjd med det. Fastna inte på att få en speciell bokstav. Allt löser sig ändå. 
 
Nu till Universitetet - haha. Jag läste en grundkurs på Stockholms Universitet inom Modevetenskap. Det var heltidsstudier i ett år alltså 60hp. Universitetet skiljer sig extremt mycket från gymnasiet. Det är lite sjukt egentligen. Det är så mycket frihet och allt ansvar ligger på en själv. Det är mycket plugg men det är plugg på ett helt annat sätt. Det finns massor med utrymmen för dig att sitta och plugga och det är som en osynlig gemenskap man har med alla som pluggar på universitetet. Du har liksom valt universitetet själv. Du går inte för att din ålder är inne utan du går för att du valt att söka till något du vill plugga. Jag älskar studentlivet. Det är så mysigt på något sätt men samtidigt tidskrävande. Men det är även skillnad från att läsa en kurs på ett år och att läsa en utbildning. Jag har en kompis som läser en utbildning och hon har mycket mer plugg än vad jag hade och mindre tid för en vardag. Men allt plugg är på en annan nivå än gymnasiet. Det är djupare och intressantare. Samtidigt blir plugget ens vardag men på ett annat sätt än hur det var på gymnasiet. En grej jag verkligen älskade var att sätta sig i Studenthuset med en kaffe, sin dator och massa kurslitteratur och bara spendera några timmar med att fördjupa sig. Det var jobbigt men samtidigt skönt. Ens hjärna blev liksom tillfredställd på ett sätt den inte blev på gymnasiet. Haha, hänger du med? 
 
Ja detta blev ju ett långt och härligt svar. Jag hoppas du känner att du fått ut något av detta! Det är sånt här som får en att vilja fortsätta skriva ♥
 
Massor med kramar till dig!
Dear Dairy, Questions&Answers | | En kommentar

Q /// A

Q ::: En tjej som har lite problem om classic':
hej! läser din blogg och tycker den är super bra! har ingen annan att få råd av så måste bara fråga dig om råd:

Det är nämligen såhär att jag gillar en kille. Och har gjort det ett bra tag nu. Och till en början så verkade det som om han var väldigt intresserad av mig, (inte pga sex eller nått för båda vi är kristna) men sen ett tag tillbaks så verkar det inte som det längre. Jag har också märkt att han har kontakten med en annan tjej som också är kristen och han verkar intresserad av henne. Men problemet är också att varke gång som jag försöker komma över honom så skriver han till mig och iband så verkar han super på och jätte intresserad och ibland (fast han själv började skriva) så är han inte alls på och verkar nästan uttråkad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag vill bara att det ska få ett slut. för jag klarar inte av att påminnas hela tiden om att han förmodligen inte ser mig på det sättet som jag ser honom, och därför undrar jag om du har något tipps på hur jag ska göra. Ska jag ignonera hnm totalt när han väl skriver och visa att jag blir sårad eller ska jag berätta för honom hur jag känner osv? Får panik! Vore super gulligt om du ville svara på den här kommentaren! :) I like your blog a lot btw! :) //En tjej som behöver lite tipps! Tack på förhand!

A ::: Hej vacker! Vad kul att du gillar min blogg :) Jag ska försöka hjälpa dig men lovar inte ett perfekt svar ♥ Jag förstår ditt problem, verkligen. Har själv varit med om liknande. Det jag tycker att du ska göra är att helt enkelt försöka komma över honom. Lätt å säga, svårt att göra - i know. Men det är det bästa just nu tror jag. Han verkar för mig inte ha någon större koll på vad det är han vill så jag tycker du ska "lämna" honom och låta honom förstå att du inte bara finns där hela tiden och han kan göra vad han vill med dig. Du behöver inte sluta skriva till honom och va dryg, för han kommer inte förstå varför om du inte säger att du gillar honom. Men gör vad du behöver göra för att kunna komma över honom. Tänk också att om det nu inte är han som du ska gifta dig med så finns det någon sååå mycket bättre där ute för dig! Känns svårt att förstå ibland men eftersom du förtjänar det bästa & han inte är den bästa för dig så finns det någon bättre. Om han verkar vara den perfekta för dig, tänk då att om det inte är han så finns det någon bättre! Är inte det något att se fram emot då? Antingen kör du på det eller så frågar du honom bara vad grejen är helt enkelt med hans beteende. Säg att du blir förvirrad utav honom. Säg att han ska vara helt ärlig med dig och säga som det är och utefter det så kan du gå vidare. Gå vidare med att komma över honom (det brukar va lättare när man fått ett klart 'nej' från den andre) eller så går ni vidare tillsammans i er vänskap eller kärlek. Men han måste helt enkelt va ärlig och klar med dig om vart han står. Han har säkert ingen aning om hur du tänker och tycker så om du bara frågar honom och förklarar din förvirring så tror jag att han kommer förstå dig på ett nytt sätt :) Jag tror knappast att han med flit skulle vilja såra dig.
Jag hoppas svaret var till någon hjälp :) hör av dig om det är något mer! & jag skulle gärna vilja veta hur allt slutar mellan er och så - keep me updated ;) Massor med kärlek till dig!!! ♥
Questions&Answers | | En kommentar

sittin' @ school

Då var det måndag morgon och vi har nu påbörjat vecka 14. Alltså är det bara två veckor kvar tills min födelsedag - woop! Känns bra. Men ändå inte. Ser inte fram emot min födelsedag. Prutt. Dagen började iaf med gympa där vi fick massage *tummenupp* Så sjukt skönt!
Sen vare löönch och efter det hade jag & rebecca möte med pacoco, en konstnär som vi ska jobba med. Spännande! Vi ska få gå på hans utställning och vara med på efterfesten också.


---- Nuuuu sitter man på matten och typ dör av tristess. Har uppdaterat min tumblr lite... inget mer... Juste! Såg din kommentar Ofelia...
Svar; Alltså... Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på detta... Jag influerar inte min hjärna utav sån musik som du kallar "statanistisk USA-präglad musik". Min iPod är inte fyllt av sånt och det är i min iPod jag typ nästan bor i. Det kan hända att mina kompisar sätter på sån musik, eller länkar och då lyssnar jag på det. Jag kan inte springa ifrån mina vänner så fort de lyssnar på kanske justin bieber eller liknande. Och jag förstår inte hur du kommer fram till att det är "förbjudet av den heliga boken bibeln" att sjunga på sånt? Jag vet att det inte är bra, för man ska ta hand om hjärtat och bevara det, därför inte låta sig påverkas av dens musik och hur personen lever etc.

Men, jag låter mig inte påverkas av sånt, jag är så trygg i mig själv och i min tro. Men tack för omtanken. ♥
Upp