vad ska du göra?

Im thinking about it., you know. Tänk dig att flytta utomlands. Förstå vad det skulle innebära. Att liksom på riktigt flytta utomlands och jobba. Eller plugga. Men vara där på obestämd tid. Man skulle vara tvungen att lämna allt. Släppa allt. Försöka hålla kontakten med de närmsta vännerna. Se vilka som själva tog initiativen. Jo jag vet, det kan låta riktigt deprimerande. Som om jag är deprimerad eller liknande. Men nej nej, så är icke fallet. Jag tycker bara att tanken kittlas. Att den pirrar lite. På ett skönt sätt. Men ibland i mina tankars gång så kan jag ångra mig. Och ibland avslutas allt med att jag börjar packa en väska. Dock beger jag mig aldrig iväg. Men ett steg i taget var det eller? Jag kanske bara borde ta en av väskorna jag brukar packa och bege mig iväg? No turning back liksom. Kanske. Hm... Funderingar funderingar funderingar. 
 
Men jag undrar hur det skulle vara. Att vara tvungen att flyga och lyfta på vingarna utan någon annan. Bara en själv och Gud. Låta Han leda en på helt okänd mark. Som ingen tidigare gått på. Iaf inte utav de du känner. Göra något annorlunda. 
Dear Dairy, Thoughts | | Kommentera

brain kaos.

Asså fattar du inte??? När du säger att du inte är så gör det ont, för jag vill att du ska vara. Jag vill att det ska vara jag. Jag vill att du ska vara som dom andra. Men att du inte är det får mig att förstå. Att ge upp. Det får mig att bli ledsen. Det gör ont. I hjärtat & i min själ.

Den ena efter den andra. Men nej. Ingen. Inget. Det finns bara ett ljus.

Hur kan jag? Hur går det? Efter allt det lilla. Det känns som att jag stör. Som att jag är för mycket. Som att jag inte duger. För dig. För er.

Ta inte för lång tid. Snart är det försent. Jag. Du. Snart borta. & det går ju inte. Eller ska jag bara släppa allt. Släppa den delen av mitt liv du fångade. Ta allt vidare. Förlåt för att jag finns. Förlåt för mina misstag. Förlåt för mina känslor. Förlåt för det jag sa. Förlåt för allt. Förlåt.

Kvar står jag. Julen & nyår. Smärtan vid tanken på nyår. Dansen. Julen. Smärta. Jag är ensam. Ensam i mig själv. Ensam i dig. Så ensam.

Men att du säger att du inte är, så blir jag ändå glad. Det ger mig hopp, hopp om att en liten chans fortfarande finns. Någonstans där borta. Gömd. Finn den. Hoppet. Chansen.

Thoughts | | Kommentera

through my head.

Upp